Publicerad i Dagens Nyheter 9 juni 2018
Hon har hamnat i öppen konflikt med sin egen partiledare och ser det som sin uppgift att ingripa mot orättvisor på gatan såväl som i Stadshuset.
Nu vill Feministiskt initiativs gruppledare Anna Rantala Bonnier – en av stans rikaste politiker – försäkra sig om förnyat förtroende i huvudstaden med en ”kvinnomiljard” för ökad jämställdhet.
”VEM ÄR DU ATT SÄGA TILL MIG?!”
Den påverkade mannen som stått och skrikit obsceniteter åt en kvinna han är i sällskap med riktar nu sin vrede mot Anna Rantala Bonnier, som bett honom sluta.
Händelsen, som utspelade sig på gröna linjen mot Hagsätra strax innan vår intervju i Rågsved, återberättas livligt av Fi-gruppledarens pressekreterare. Under tiden blir politikern fotograferad i den provisoriskt uppsatta fotostudion utanför tunnelbanestationen.
Historien passar väl in i bilden partiet vill förmedla av sin relativt nya gruppledare i Stockholm. Anna Rantala Bonnier är socionomen som arbetade med utsatta kvinnor men sadlade om till politiker för att förändra systemet i stället för att fokusera på individen.
– Samtidigt ska man alltid ingripa mot orättvisorna man ser utspela sig framför ögonen. Jag är en politiker vars viktigaste frågor handlar om våld mot kvinnor – vem är jag då att inte ingripa? Det handlar om en trovärdighet gentemot mig själv och mitt samhällsengagemang, berättar hon senare vid torget i Rågsved centrum.
Det är Anna Rantala Bonnier som valt att vi ska ses här, detta är platsen hon vill förändra. Arbetet för tjejer och kvinnor i stadsdelen är redan påbörjat, satsningar på idrottande, egna mötesplatser, uppsökande arbete från Jobbtorget.
– Nu vill vi skala upp det här. Vi vill avsätta en miljard för tjejer och kvinnor i Stockholm. En kvinnomiljard. Vi ser att tjejer och kvinnor inte har samma livsvillkor som män och killar, så vi vill satsa på dem i stället för att bygga monument eller ha stora prestigeprojekt som OS, säger Anna Rantala Bonnier.
Hedersrelaterade frågor ligger henne nära efter åren som socialarbetare. Reaktionen blev därför omedelbar när Stockholmsoppositionen anklagade partiet för att ”motverka en del av den politik som gynnar kvinnor” under en intervju med Fi:s partiledare Gita Nabavi i SVT:s nyhetsprogram Agenda. När Anna Rantala Bonnier besvarade kritiken riktades motelden dock främst mot den egna partiledaren som Rantala Bonnier menade misslyckats med att ge exempel på det partiet åstadkommit i staden, bland annat ökade anslag till kvinnojourer. Dessutom anklagade hon partiledaren för att ”relativisera hedersvåldet”.
Det var inte första gången det skar sig med Gita Nabavi. I fjol förklarade fullmäktigegruppen i Stockholm att de saknar förtroende för henne efter att hon under ett inhopp som gruppledare anklagats för att strunta i arbetsrätten (något Nabavi förnekat).
Inget tycks vara glömt.
Alla politiker vet vad de ska svara när de får frågan om de har förtroende för sin partiledare, så även Anna Rantala Bonnier. Men det är som att hon har svårt att uttala orden.
Hur ser du på att en person som inte hade förtroende av fullmäktigegruppen i Stockholm tog sig till toppen av partiet?
– Gita har fått medlemmarnas förtroende att bli partiledare.
Har hon ditt förtroende?
Tystnad. Sedan:
– Gita är min partiledare
Har hon ditt förtroende?
Längre tystnad. Klunk av teet.
– Gita och jag… I den intervjun som gjordes i Agenda tycker jag att hon var otydlig om hedersrelaterat våld och förtryck, därför kände vi ett behov av att gå ut och förtydliga.
Nu tycker jag att du är lite otydlig. Har du förtroende för henne?
– Gita är min partiledare så jag har förtroende för att hon förvaltar den uppgiften väl.
Samhällsengagemanget kom tidigt, enligt Anna Rantala Bonnier. Modern är socionom och fadern präst, samt född i en av Sveriges mest förmögna familjer, Bonnier. Anna Rantala Bonnier har själv aktier i familjeföretaget och har genom åren fått ut mångmiljonbelopp som sannolikt gör henne till en av de rikaste politikerna i stadshuset.
Vad gör man med så mycket pengar?
– Man behöver inte oroa sig för ekonomin, och det är såklart en väldig fördel. Det är väldigt få förunnat att inte behöva oroa sig för pengar, eller för att kunna köpa kläder till mina barn. Jag kan engagera mig politiskt utan att behöva vara orolig för lön och sådana saker, säger Rantala Bonnier, och verkar något besvärad av ämnet.
Är det en konstig fråga, tycker du?
– Nej, men det är första gången jag får den. Jag tycker att det är roligast att prata om min politik, men det klart att det är relevant att fråga om mig som person.
– Det är få förunnat ha så privilegierad uppväxt som jag haft och då måste man verka för en politik som inte gynnar personer med min bakgrund, utan personer som inte har det. Jag tror att alla gynnas av ett samhälle som jobbar mot orättvisor och för jämställdhet.
2014 flyttade hon från Södermalm till Midsommarkransen ”från ett Fi-fäste till ett annat”, säger Rantala Bonnier. Hon sitter i socialnämnden i Stockholm och sedan två år tillbaka även i kommunfullmäktige.
Men trots att Fi tillhör den rödgrönrosa majoriteten utrycker sig Rantala Bonnier ibland mer som en underdog än en styrande politiker. ”Jävla manssamhälle”, kommenterar hon en artikel skriven av en gynekolog som bland annat handlar om skador på kvinnors underliv.
Anna Rantala Bonnier håller med om att det kanske är ett ovanligt uttryckssätt för en politiker:
– Jag blir arg över orättvisor. Jag blir arg när tjejer och kvinnor inte tas på allvar. Jag blir arg när jag ser att det är ojämställt och att det finns strukturer som förhindrar tjejer och kvinnor leva sina liv på samma villkor som pojkar och män.
– Det är klart att jag blir arg, säger hon med eftertryck.
Anna Rantala Bonnier var på manifestationen på Mynttorget dagen då domen föll i det uppmärksammade gruppvåldtäkten i Fittja, där samtliga åtalade friades. Några dagar tidigare hade hon delat en artikel om fallet i sociala medier:
”Tappar andan. Om de går fria så undrar jag vad som krävs för en fällande dom”.
– Jag tror att många upplever att våldtäktsoffer inte får ett rättvist bemötande. Att man – trots anmälan, skador, brottsplats – inte får till en fällande dom. Fittjadomen visade att det finns en oro och ilska över att rättssamhället inte står upp för våldtagna tjejer.
Finns det något problematiskt i att som politiker uttala sig så säkert i ett fall där en domstol slagit fast att man inte kan veta vad som skett?
– Jag skulle aldrig uttala mig mot en enskild person, men att uttala sig för kvinnors och tjejers rättigheter i rättsprocessen, det ser jag inga problem med.
Självförtroendet inför höstens val är gott, Anna Rantala Bonnier räknar med en borgarrådsplats. Partiet började fira redan efter att SCB:s partisympatiundersökning presenterades i början av sommaren:
”Enligt SCB-undersökningen så får Fi 4,9% i Stockholms stad. Om alla som röstar i riksdagsvalet också röstar i kommunen betyder det att vi får fortsatt förtroende, men också vi ökar sedan förra valet. Vi är ett säkert kort i kommunvalet med andra ord!”, skrev partiet på sitt officiella twitterkonto. Siffran 4,9 procent gällde dock för samtliga ”övriga partier”, inte bara Feministiskt initiativ.
Tillbaka till incidenten på t-banan. Bråket avslutades inte med att Rantala Bonnier fick en käftsmäll, något hennes pressekreterare varit “skiträdd” för. I stället kom ännu en passagerare till undsättning och mannen lugnade sig något innan politikern klev av tåget.
– Det kanske inte förändrade kvinnans liv efter nästa tunnelbanestation, men det var ett sätt att säga ”jag ser dig”. Jag kan inte bara föra den här kampen på Stadshuset, säger Anna Rantala Bonnier.