Publicerad i Dagens Nyheter 15 juni 2018
Drygt 40 procent av kvinnorna i Rinkeby-Kista förvärvsarbetar inte, 30 procent av hushållen lever med låg ekonomisk standard. Tjejer som besöker ungdomsgården kan få ett rykte om sig att vara lösaktiga.
– Kvinnors särskilda utsatthet i segregationen har osynliggjorts. Genom rapporterna ökar vi kunskapen, säger Sissela Nordling Blanco (FI), ordförande i kommunstyrelsens råd för mänskliga rättigheter.
Stockholms stad har tagit fram två rapporter i syfte att utreda förutsättningarna för makt och inflytande för flickor och kvinnor i ytterstaden.
– Det pratas väldigt mycket om detta i den politiska debatten, men det är väldigt sällan de får beskriva sin egen situation, säger Sissela Nordling Blanco.
Förutom offentlig statistik bygger rapporterna på intervjuer, hearingar och workshopar med kvinnoorganisationer och unga, cirka 150 kvinnor och flickor har deltagit i samtalen.
Knappt tio procent av hushållen i Älvsjö lever med låg ekonomisk standard. Motsvarande siffra för Rinkeby-Kista är drygt 30 procent. Låg ekonomisk standard definieras som en disponibel inkomst som är under 60 procent av medianinkomsten i staden.
En röst i rapporten, från en hearing på Järvafältet:
”Jag vet inte om jag har varit utsatt för diskriminering. Men, jag tror att mitt namn och att jag inte perfekt pratar det svenska språket spelar roll. Jag söker jobb, men jag får inget. Det gör något med mina barn. De ser mig gå hemma och städa och laga mat. Att inte få ett jobb säger något om mitt värde.”
Det påverkar de unga tjejerna, menar Sissela Nordling Blanco, som själv fick höra att ”vi som är svartskallar kommer inte att få några andra jobb än att städa toaletter”.
– Många tjejer lever under stark stress. De använder sin lediga tid till att läsa läxor, de anstränger sig extra hårt, säger hon.
Majoriteten av kvinnorna som bor i socialt utsatta områden uppger att de är otrygga. Det är nära dubbelt så många som i staden i övrigt. Något som utmärker de undersökta områdena är kvinnors frånvaro i det offentliga rummet.
– Vi måste jobba mer med feministisk stadsplanering för att öka kvinnors närvaro i det offentliga rummet, allt från belysning till kanske lekplatser i de lokala centrumen, säger Sissela Nordling Blanco.
Många tjejer vittnar om oskrivna regler för hur en tjej ska bete sig. Det påverkar deras fritid på olika sätt, ett återkommande vittnesmål är att tjejer undviker ungdomsverksamheter därför att det kan spridas rykten om att de tjejer som besöker dem är lösaktiga.
En tjej som var med i en workshop säger så här:
”Varje morgon innan jag går till skolan tänker jag på om jag har rätt kläder. Kläder som inte uppfattas som utmanande av killarna i min klass eller av män som jag möter på väg till skolan.”
– Jag har märkt av det här när jag har träffat unga tjejer, det är ett återkommande mönster att de känner sig obekväma på fritidsgårdarna. Det är mycket killar där och mycket manlig personal. I stället för biljard och FIFA behövs fler organiserade aktiviteter, det är vad tjejer säger att de vill ha, säger Sissela Nordling Blanco.
Stockholms stad har arbetat med maskulinitetsnormer och attityder på fritidsgårdarna, påpekar hon, och de senaste fyra åren har antalet tjejer som går till fritidsgårdarna ökat.
I rapporten konstateras att det finns ett behov av en mötesplats endast för tjejer och transpersoner mellan 13 och 25.
Segregerade mötesplatser för killar och tjejer är inte helt okontroversiellt. Hur ser du på det?
– Vi måste jobba parallellt. All verksamhet ska vara öppen för alla, men tjejer och hbtq-personer har inte tillgång till all kommunal verksamhet. Egna mötesplatser för tjejer behövs och har funnits i alla tider, säger Sissela Nordling Blanco.
År 2016 stod nästan 30 procent av alla utomeuropeiskt födda kvinnor i åldern 20-64 år utanför arbetskraften. För inrikes födda kvinnor och män samt utomeuropeiskt födda män i samma åldrar var andelen 10–15 procent.
– Det är en större andel än 30 procent. Många utomeuropeiskt födda kvinnor är hemma länge med barn, många är inte öppet arbetslösa. Den ekonomiska utsattheten är väldigt stor, man har ingen möjlighet att hitta en egen bostad och svårt att lämna en våldsam relation, säger Sissela Nordling Blanco.
Feministiskt initiativ vill förändra bostadsförmedlingens förturssystem till förmån för våldsutsatta kvinnor. Partiet vill också ha kommunala barnvakter och fortsätta stärka arbetet mot våld.
Officiell statistik visar att i Rinkeby-Kista förvärvsarbetar 58 procent av kvinnorna, vilket är lägst av samtliga stadsdelsnämndsområden.
– Vi har anlitat stadsdelsmammor för att söka upp andra kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden, för att hjälpa dem att komma in i samhället. Vi har fått väldigt positiv respons på det och tror att det behövs i mycket större skala, säger Sissela Nordling Blanco.